Tales from the Silent Realm

Kom på den funderingen alldeles nyss. Rallycross behöver ju ingen balans, bara en bil. Hmmmm....

Jag ansåg mig vara en döv musiker ett par år efter det hemska inträffade, alltså tillfället när jag blev döv. Meeen, går det verkligen ihop? På ett visst sätt ja, men i stort sett är det mer eller mindre omöjligt.

Jag var en riktig fena på gitarren innan dövheten trädde in i mitt liv. I drygt 15 år hade jag spelat. Kunde höra all form av musik, oavsett om jag verkligne gillade musiken eller ej. Nu var det drygt sex år sedan jag kunmde höra någoniting alls, och det slog mig i veckan hur mycket jag faktiskt gått miste om! Jag kollar på en välkänd videokanal titt som tätt, och vill verkligen höra musiken återigen. Men sen då, det är fysiskt omöjligt, och det i sig påverkar mig enormt mycket.

Hur mycket min besvärliga situation påverkade mig, som en gång var musiker, är nog ganska svårt att föreställa sig. Men som ni nog redan märker är det ett helvete!

Det finns döva musiker, som är otroligt duktiga, javisst, men det enda jag önskar är att kunna höra musiken jag spelar!

Detta blev ett ganska djupt stycke känslomässigt i denna annars så positiva blog, men det står jag för. Ett passande citat från Metallica:"left me with life in hell!"

Star Trek är ju alltid en klassiker inom filmvärlden, och jag valde direkt att se den på bio9. Ok, den hade sina små brister här och där gällande synbarheten av texten, men annars helt underbar!

VG 

Jag gjorde en underbar birdie ikväll. Blint utslag (omöjligt att se flaggan), gick fram till green, bollen låg ca 4 dm från flaggan! Att missa en sådan enkel putt går inte. Plitade ner en birdie till slut. :-)

Idag hittade jag den sidan, precis vad jag alltid letat efter/velat ha. (Ja, minigolf är nästan samma sak som golf)

Igårkväll kom årets andra varv, och dessutom årets första par! Sista hålet, ifall någon undrar.

Japp, idag gjorde jag årspremiären på golfbanan, och det var verkligen ett par slag bätre än jag först räknade med. Ok, det blev två grovmissar på första hålet, men sen gick det alltbättre. totalt blev det kanske 25 poäng, men betänk min vänstra hand, med nuvarande styrka på ca 65-70% kraft.

I Onsdags åkte jag och min assistent ner till Leksand. Jag gick ju i skolan där ett antal år, som ni kanske vet? Nåväl, strunt samma.

Vi kom väl dit ca 13.40, och hämtade nyckel till rummet och packade in grejorna vi hade med oss. Efter ca 25 minuter var det dags för rast, och vi beslöt ossd för att stanna kvar till den var klar/färdig. Eftersom min assistent gick i samma klss som en av tolkarna (sista årets tolkar) gav jag henne chansen att få prata lite med henne och så, likt den gentleman jag är. Därefter åkte vi in till Leksand återigen för att handla lite mat.

Dagen efter var det Teckenspråkets dag (Teckenspråket erkändes inte som ett eget språk tidigare) och elever från skolan besökte Mora, Falun, Mora,  Rättvik och slutligen Leksand. Som de besökare på skolan i faktiskt var struntade vi i att engagera oss alltför mycket. Det gick lika bra ändå. På kvällen träffades alla elever i skolans Aula, och diskuterade dagen som helhet. Vad var det som var bra, resp. dåligt.

Sen blev det fredag, och sista dagen för mig och assistenten på plats. Vad skulle hända den dagen? Jo, vi beslöt redasn kvällen innan att  vi skulle vara med på skolans Morgonsamling, som sker varje måndag, och fredag mellan 8.30 och framåt. Under den persioden får eleverna ta upp viktiga frågor etc. som kan intressera lärarna och övriga elever. Jag och assistenten tog upp baktanken vi hade med besöket, nämligen att locka fram ytterligare asistenter. Ni vet, grundmålet för min egen del är nu att leta fram 4 teckenspråkskunniga assistenter, men har inte hittat många fram till nu. Sem skulle vi besöka sista årskullen som ska bli tolkar. Dagens lektion/-er var ganska roliga, de skulle prova på att tolka inför någon annan elev (i klassen) som hade stora problem med synen (påhittat, givetvis). Denna ång fick även jag och assistenten delta "i leken" och det gick alldeles utmärkt.

Efter lektionerna var klara för veckan var det bara till att käka lunch innan vi gav oss iväg återigen. Sen kom dagens knytnäve, höll jag på att säga, nämligen öppna matställen på vägen hem. Ett, som hade skyltat med "öppet varje dag" var stängt, ett annat var till salu. Och jag var ju så hungrig. Till slut beslöt jag mig för att käka i Bollnäs, och det gjorde vi. Pizza i Edsbyn gick bort, likaså mat i Alfta.